Idag började min julledighet och då passade jag på att ta Hasse och Björne till farbror veterinären och där blev de av med sin manlighet. I skrivandes stund så sover de än men båda har gjort ett par sömnigt vingliga promenader i huset för att sen somna om. De har nu sovit i över 6 timmar och jag börjar oroa mig för om natten kommer att bli röjig...

Här sussar det så gott efter veterinärbesöket

R fick sig ett kort longerpass på ca 15 min. den första på evigheter. Jag ville se hur han rörde sig och det såg ok ut. Han fick göra lite övergångar skritt-trav-skritt. Och faktiskt så glimtade gamla R fram med ruskande huvud när jag bad om lite bättre tempo i traven.

För att inte frångå våra rutiner så blev så klart en uteritt idag fast denna gång lämnade vi O hemma och så tog vi Espestavägen. Den har nu ett perfekt underlag så man ta sig fram i alla gångarter hela vägen. Så det blev lite mer trav än sist och ett par galopper, ångrar att vi inte började med galopp för när vi red bort så var det väldigt motvillig häst men efter första galoppen så var det precis tvärtom och allt skulle helt plötsligt gå i 190.

Men tyvärr så plockade R fram en mycket dålig ovana som han hade i början av vår tid tillsammans, stresstuggandet. Han klapprar frenetiskt med framtänderna, hade han haft ett annat bett än pelham så hade han tuggat på bettet i stället. Den där olaten kom som ett brev på posten när han inte fick springa i 190 hela tiden.

O longerade jag en kortis igår och det gick så där. Han var duktig som vanligt men han halkade till och frånpga av styltorna men om ett par veckor så ska även han få sulor.

Det blev en skogstur med grabbarna igår kväll men båda kändes trötta redan när vi gav oss iväg så det blev en kort sväng. O hamnade långt bakom oss flera gånger och vid ett par tillfällen fick vi vänta in honom.

Jag har en longerlina som jag har klippt av till en lagom längd för kunna släppa till ifall O tvärstannar eller hänger inte med av någon anledning. Känns mer säkert så än att ha ett kort grimskaft, det enda man får se till är att man är noga med att inte trassla in sig och att man inte virar linan runt handen på något sätt.

Idag blev det så som jag hade tänkt igår, 2 varv i skogen men bara med R. Det har kommit en hel del blötsnö och det hade trillat ner mer grenar och en och annan gran hade också vält ner av snötyngden och blåsten igår. R stånkade sig genom snön och han kändes rätt pigg så när vi hade gjort våra 2 varv så red vi bort mot Wallander på hemvägen och där ville R absolut trava så visst, varför inte, men då på mina villkor. Lite sidförande och en öppna här och där och han gjorde dem utan att diskutera. Han kändes väldigt mjuk i traven idag och jag kunde sitta ner för första gången på evigheter, härligt! Hoppas det fortsätter så här nu.

Med att rida ut innan det började blåsa allt för jäkligt. Tog med alla fyrbeningar och vi traskade runt pinkrundan, planen var att ta hela två varv idag men det hade trillat ner en hel del grenar här och var och eftersom det blåste så, så var risken att vi kunde få en gren i huv'et eller någonstans i närheten, vilket helt säkert skulle medföra att någon av de större fyrbeningarna skulle flippa ur. Tanken på det gjorde att jag bangade ur på min egna plan.

Det blev två varv på vallen istället med lite trav, det suckades ganska så djupt när R & O insåg att jag inte tänkte hoppa av vid stalldörren   

Just nu lever de som martyrer i ligghallen och pinar i sig halm eftersom det här blåsandet faktiskt kan medföra att ett och annat monster krypa fram om de skulle drista sig till att gå upp till häcken.

På tal om häcken så har jag insåg jag idag att O är nog lite oskyldig till att ha sönder täcken. Stora boven är den helt "oskyldiga" R som AAALDRIG så skulle göra något sådant som att ha sönder O's täcken.

Till att R sover i smyg i ligghallen, halm i håret!!

Idag fick jag sällskap av Jessica i mörkret, samma korta tur som tidigare i skogen. Det är rätt jobbigt för grabbarna att pulsa i snön så det räcker just nu och mer snö är visst på väg. Hade hoppats på att hinna trampa upp lite stigar innan det blir allt för mycket snö men men, vi får ta lite i taget. Stigarna kanske blir lagom upptrampade fram till våren   

Börjar jag känna mig kry igen efter DEN megaförkylningen. Började med lite lätt igår med att ta ut båda på en kort sväng i skogen och när vi kom hem så blev jag sugen på att testa den plogade banan på vallen. Det blev 2 korta travsträckor och det gick galant med O.

Idag på kvällen, så tog jag ut R och vi tog Espestavägen, mest skritt men ett par kortare travsträckor blev det också.. och faktiskt så även 2 minimini korta galopper. Var ju tvungen att checka av hjälperna så de inte var bortglömda!   

R kändes lite slö på bortvägen men på vägen hem var slöheten som bortblåst.