Fick sällskap av Emelie när jag skulle rida vilket jag uppskattade väldigt mycket. Får passa på så länge Rune är kvar på betet sen blir det tillbaka till vardagen med våra ensamma ridturer. Märker även på Oskar att han uppskattar sällskapet, inte alls stressad som han kan bli utan det frustas helt avslappnat till och från. På våra ensamma turer så kommer frustande när han vet att nu är vi på väg hem till stallet   

Nå ridturen gick bra, han hade liiite mer koll på fötterna än sist och kunde till om med klampa rätt ner i ett lerhål utan att tveka, det ni, det är stort!

När vi kom hem avslutade ridturen med ett par varv på ridbanan där vi gjorde lite skänkelvikningar och någon öppna.

Om ca 2 veckor är det skoningsdax igen och då ska han få skor på sig igen och då kan man börja rida honom mera hårt underlag. Är trots allt nöjd med hur pass bra det har gått att ha honom barfota men någon barfotahäst blir han inte.

Jag har ju som sagt äntligen fått Rulle friskförklarad och nu skrittar vi på blandat underlag, hälften på asfalt/grusväg och sen halva tiden på skogstid. Kanske är jag larvig som inte bara skrittar i skogen men just nu är det så jäklar blött och geggit på stigarna efter allt regnande. Så varken Rulle eller jag tycker att det är så trevligt när det inte är fast mark under fötterna så att säga men samtidigt så vill jag lägga in skogstigar för att han ska börja lyfta lite på fötterna, lite hjärngympa efter allt skrittande på plant underlag. Så i morse var vi uppe med tuppen och var ute i ca 40 minuter. Trodde att vi skulle slippa bromsjäklarna men även de hade visst stigit upp tidigt. Förstår inte vad för nytta de gör egentligen?

Oskar fick sig ett kort longerpass på stor volt igår och han fick jobba över 2 markbommar. Detta för att han skulle ha lite koll på fossingarna. Det gick så där i traven så jag kom på den briljanta idéen att han fick sakta ner till skritt strax innan bommarna. Skritta över och sen iväg i trav igen, det blev lite som övergångar och han hann kolla var han satte fötterna.