Igår var R och hälsade på farbror hästdoktor. Att vi ens kom fram till kliniken är väl ett under, alla hjärnceller var inte aktiverade hos mig om vi säger det så...

När R var lastad med hjälp av min assistent Anki så for vi iväg. Vid första vänstersvängen i en rondell så upptäcker jag att vänsterblinkers verkar inte fungera som den ska. Den blinkade hysteriskt och medans jag och min assistent sitter och diskuterar det så ser jag i backspegeln att skötardörren far upp. "Blixtsnabbt" in till väggrenen, ja så fort man nu kan med ett släp med häst i för att stänga dörren. R trodde väl att släpet hade förvandlats till en lyxigare variant av släp med taklucka fast en på väggen s.k vägglucka 

När vi närmar oss kliniken så trodde jag, att jag hade järnkoll på var man svänger in efter alla gånger vi har varit där.. Ha ha ha.. not. Vi dundrar förbi den...... Assistenten var upptagen i att prata i telefon just då så någon hjälp av henne hade jag inte   Så vid en ridskola kunde vi vända om. Men vi kom i alla fall i tid!

Varför då till hästdoktorn? Jo R hade det så jobbigt med andningen att han t o m flåsade i skritten. Så jag började måla fan på väggen och var helt säker på att han hade fått COPD (kvickdrag). Men det kunde hästdoktorn i princip säga direkt att så farligt var det inte alls. Efter diverse provokationer, blodprov och undersökningar så åkte vi hem med ett recept i bagaget på kortison och Ventipulmin och sen ett återbesök i slutet av februari.

Fick order om att han ska bantas vilket jag trodde att jag det var det vi höll på med. Istället för att gå ner i vikt så har hästskrället gått upp i vikt!    Jag fattar ingenting, vet inte hur han lyckas? De får ju begränsat med hösilage och ingen kraft.. men men nu ska jag dra ner mer på hösilaget så får vi se hur tjurig gubben kommer att bli. O lär få alla sina täcken strimlade misstänker jag.