Äntligen sällskap sa R.., när han hörde att Barbro och Bönan skulle komma. Det fanns noll tålamod i kroppen hos honom i stallet när utrustningen skulle på. Men så fick han ju stå, enligt honom, på helt fel ställe. Där det är som mest trångt, han kunde ju inte flänga fram och tillbaka med rumpan som han brukar. Att stå still är bara inte R’s grej men idag var mer åt det hysteriska hållet.

Man skulle visst cementa golvet så man hade brutit upp en långt jäkla dike genom hela storstallet och då fick R inte stå på sin vanliga plats. Någon (läs R) hade sönder golvet igår, bara ett yttepytte hål och för det blev det ett sånt hallå...

(det blev hål i golvet där avloppsröret från lilla delen går. Röret hade gjort sitt om vi säger det så)

Ridturen förlöpte väl, trodde att R skulle fortsätta och vara hysterisk ute men han höll sig på mattan och skötte sig exemplariskt trots att vi red brandvägen och i början av den, så hade man staplat upp timmer och de fanns faktiskt inte där när vi red där för typ ett halvår sedan.

Underlaget var helt ok så det gick att ta sig fram i alla gångarter men vi höll oss mest till skritt vilket kanske inte alla gånger var så populärt.

När utrustningen skulle av så var det lika hysteriskt igen. Nu var det bråttom till hagen och maten!