Det är lite magiskt att rida i ett gnistrande vinterlandskap i månskensljus. Man såg nästan lika bra som i dagsljus men allt i färgskalan vitt, grått och svart.

Men, inte red jag iväg utan pannlampa inte, den var med men batteriet tog slut när vi hade kommit mer än hälften av Espestavägen så där vände vi. Inte för att jag har emot att rida utan den men jag gillar att ha den av ren säkerhetsmässigt sett, precis som jag och R har reflexer på oss. Det känns som man blir sedd långt innan reflexerna syns.

Det blev en barbackatur och tanken var att bara skritta idag men R tänkte lite annat så det blev lite trav också, och vilken trav han hade idag, wow säger jag bara. Det känns som att vi är på rätt väg nu.