Av någon underlig anledning tycks jag pricka in skitväder när jag har planerat in tömkörning. Hann ut på ridbanan, plocka fram 3 markbommar och sen började det snöa och blåste gjorde det med. Men det var bara att bita i det sura äpplet och tömköra en stund.

Rulle fick gå över bommarna och sen fortsätta med öppna längs med långsidan. Räta upp sig på kortsidan för att sen gå in i öppna igen längs med andra sidan för att avsluta med en liten volt. Lite missförstånd längs med vägen hade vi i båda varven men annars gick det ganska bra. Han var lite stelare i vänster varv i volten och ville inte spåra riktigt.

Frasse mår rätt bra igen, jag har varit på kontoret idag så jag har inte haft så där jättekoll på honom men i morgon jobbar jag hemma igen och kan hålla mer koll. Me han ville ut en sväng i morse vilket han självklart fick så det är ju ett gott tecken.  Han gillar den nya maten vilket är ju bra men ack så dyr den är men vad gör man för sina älskade djur? Typ allt....

Usch igår var en jobbig dag. Eftersom Frasse var fortfarande inte alls var pigg och sig själv, knappt ätit eller druckit något så jag ringde veterinären. Enligt veterinären så lät det som att jag inte skulle ha så stora förhoppningar om att Frasse skulle bli bra igen för på så gamla katter så är det oftast de inre organen som sviktar. Så jag var helt inställd på att han skulle få somna in.

Fick en tid på eftermiddagen och faktiskt, efter tag så fick jag Frasse att äta lite lite kokt fisk och dricka lite av vattnet jag hade kokat fisken i vilket kanske gjorde att han började piggna på sig. För när vi kom till veterinären så tyckte han att Frasse såg inte ut som en katt där de inre organen har börjat svikta på. Utan han tyckte Frasse såg fräsch ut och var en vacker och stor katt men uttorkad. Självklart blir man ju stolt att höra att man har en vacker katt.

Frasse fick en cortisonspruta, lite för att få honom att ändra sitt beteende till att inte äta och dricka samt att vi ska börja ge honom ett foder som är snällare mot njurarna. Sen får jag hoppas att det nu inte är njurarna som har börjat svikta men då skulle han inte varit så dålig som han var. När organen börjar svikta så kommer det lite mer smygandes.

Sprutan verkade i alla fall hjälpa, för när vi kom så började han äta och dricka, lite i taget men ofta.

Och i morse fanns spåren av att han hade varit på lådan och han ville gå ut så nu verkar det som att det värsta är över vilket känns som en otrolig lättnad.

Hur som haver så tog det energi att gå och oroa sig över ifall man skulle komma hem utan katt från veterinären plus att det var skitväder så blev det ingen ridning alls igår. Utan jag pysslade lite med grabbarna och lät dem få sova inne en natt till.