Usch idag fick jag skämmas ordentligt.

Åkte in till kontoret för att istället jobba hemma i morgon eftersom mina hovisar skulle komma .. trodde jag ja!

Hinner sätta ner rumpan på kontorsstolen och precis då ringer B och säger "vi är här nu". Fattar inte hur jag har tänkt, för när jag kom till stallet så står det faktiskt tydligt och klart att 28/9 är det hovisdax. Men på något sätt har jag bakat ihop när veterinärens hem från USA och hovisdatumer och på något sätt fått för mig att det är samma dag. Och ändå har jag sett på tavlan men inte reagerat.. näe fy på mig!

Detta har aldrig hänt att jag har glömt bort en hovistid eller att jag ens har varit försenad till en tid. Däremot har jag varit med om att fått vänta på hovisen i ett par timmar..

Nåja nu gick det bra, Marcus fick slänga sig ur bingen och springa ner och hjälpa till att ta in dem och sen fixa fika till dem.

På kvällen red Carro och jag ut och vi sammanstrålade med Barbro och red en skrittrunda i mörkret på en äng och sen ut på Espestavägen. Oskar skötte sig kanon, han blev inte ens rädd när Carro tände lampan, en del hästar kan bli det. Som t ex Barbros häst.. haha.., han flög rätt upp luften när hon tände sin och ändå är han van vid lampan.

På vägen hem började det låta om Rulles vänstra baksko. Ett konstigt ljud, lät som något plastliknade hade fastnat men när Carro tittade så såg hon inget konstigt.

När vi kommer hem så ser jag att en stor sten kilat fast mellan skon och sulan och inget säger han. Måste ju ha gjort ont men han hade väl så bråttom hem till sin kvällsmat att han stod ut med pinan.. stackarn.